Aga

Jag slogs av tankar på aga, misshandel och tillrättavisningar. Jag bor i ett land är alla typer av aga är förbjudet - även kränkningar som inte är aga är förbjudet, t ex att låsa in barn och liknande. I större delen av världen får man aga sina barn, och i det ses på många ställen som normalt att män kan slå sina kvinnor.

Att aga är en uttryck för ett maktförhållande - den som bestämmer kan aga. Det är därför det ses som helt okej att aga kvinnor på många ställen. På den tiden kvinnor var omyndiga sågs det nog inte som något onaturligt att tillrättavisa dem fysiskt här i Sverige heller.

Vad är då skillnaden på aga och misshandel? Aga är en specifik typ av misshandel, som har som syfte att tillrättavisa eller påtvinga den underställde den överlägsnes vilja. Medan misshandel beskriver något - fysiskt våld mot en annan människa - så bestäms agan av den moraliska dimensionen. Den som har rätt uppsåt och tillgriper lagom mycket våld agar. Den som går för långt eller slår av andra skäl - sadism, rutin e dyl - misshandlar.

Den som blir agad lär sig också att slå andra. Eftersom barn efterliknar föräldrarnas beteende kan man tänka sig att den som blir agad slår andra med lägre status, medan den som blir misshandlad blir mer urskillningslös. Agan hör hemma i system som Lundsberg, där elever uppfostrar varandra och har status beroende på ålder. Och kanske flippar sådana system när det omgivande samhället lämnar agan så att det inte finns några återhållsamma ideal att förhålla sig till gällande våld - kanske blir de lika flippade och fulla av övergrepp även om agan är tillåtet och accepterat i det omgivande samhället.

Jag har inte mycket till poäng här, utan lägger ut de tankar som frammanades av insikten om att aga och misshandel inte är samma sak, även om lagen och kanske också det allmänna medvetandet anser det här och nu. Jag hade också funderingar på vad acceptans av aga betyder för ett samhälles grad av våldsamhet. Kan det vara så att samhället blir mindre våldsamt om barn lär sig en kontrollerad form av våldsamhet, eller skulle all mobbing och liknande fortgå eller kanske bli ännu våldsammare om vuxna använde fysiska straff för att tillrättavisa barn? Konsensus idag är att allt våld från en överordnad är övergrepp, vilket framförallt märks i skolans värld där en lärare är förbjuden att ta elever i armen eller putta bort dem, trots att situationen kräver det.

Jag märker att det är svårt att skriva om det här. Det är vad Sven Lindqvist kallar en "tankens slintpunkt" när han beskriver kinesernas sätt att tänka i "Myten om Wu Tao-Tzu". Kinesernas kommer inte längre när de ska försöka tänka på förhållandet mellan folkviljan och partiet: partiet vill vad folket vill, och folket kan därmed inte vara av en annan åsikt än partiet. Om man börjar fråga om vad som händer om partiet går emot folkviljan blir det syntax error. Det går inte att prata om; det får tabu-status. Detsamma gäller våld i vårt land. Frågor om huruvida våld kan vara olika - eller om våld skulle kunna vara bra i vissa situationer - blir helt omöjliga att diskutera. Jag tänker själv när jag läser det jag skrivit ovan att det låter som att jag tycker man ska slå barn, även om det är mig väldigt främmande. Ryggmärgsreflexen är densamma som när någon ska diskutera olika "invandringsfrågor" hela tiden - man misstänker en dold agenda. Varför skulle någon vilja diskutera barnaga, liksom? Tja, i mitt fall - för att jag kom att tänka på det och ville skriva för att reda ut tankarna.

Jag vet inte hur utrett något blev. Ibland verkar det som att jag bara skulle kunna fortsätta skriva i all oändlighet, eftersom alla ämnen hakar i varandra och det alltid går att sänka sig en nivå eller höja sig en nivå för att få nya perspektiv på ämnet. Eller korsbefrukta ett ämne med något helt främmande och se vad som blir resultatet. Jag kanske skulle diskutera aga i förhållande till regler inom idrott (t ex hockey, där våldet har samma status som jag tänker mig att aga hade precis innan den förbjöds i Sverige - inte okej, men inte något som straffades med mer än två minuters utvisning), eller aga i förhållande till nedmonterandet av kyrkans moraliska makt?