Ingen tar sig tid att fundera ordentligt kring varför skolan är tråkig, något man hatar, något man måste, något som man eldar upp, ett ställe man blir mobbad på, ett ställe där man blir kränkt, sviken, en plats där man inte får leva ut sin fulla potential, en plats där man bara kan lyckas om man redan är lyckad.
Vi stänger in våra barn i mögliga skolhus så att vi ska ha tid att åka och arbeta. Alla är medvetna om att man i första klass påbörjar en process som för de flesta innebär att man går från lekfull och lärande till apatisk och trångsynt. Många tror att problemen beror på brist på disciplin. "Problemen" när det gäller skolan är ett vagt begrepp, som innefattar både brist på kunskaper, brist på hyfs, brist på ärlighet och brist på hederlighet. Barnmänniskorna som utgör basen för vårt demokratiska samhälle kan omöjligen se den hårda disciplinering skolan dagligen utför utan hårda ord eller straff. Alla i skolan vet vilken grupp de tillhör. Alla vet vem som ska lyckas och vem som ska misslyckas, vem som ska ta en omväg till att bli "utbildad" och vem som ska gå ner sig fullständigt, vem som ska bli akademiker och vem som kommer bli rik ändå. Den svenska skolan understödjer frenetiskt detta, men kamouflerar det lite lätt så att alla ansvariga kan låtsas att det är något annat som pågår.
Inom skolan hjärntvättar man sig själv till att tro på vansinniga saker. Att elever är lata. Att det är viktigt att gå på lektioner. Att det inte är själsdödande att inordnas i en stor grupp och sitta på rad och utföra mekaniska uppgifter. Att man arbetar på ett fungerande sätt samtidigt som man ser hur kreativiteten falnar år för år i både oss och eleverna.
