Jag känner att tillfället kräver att jag delar med mig av denna underbara musikvideo / paranoia-video. Lägg märke till alla blickar, alla människor som beter sig underligt, och mest av allt de två dödskalletröjorna som förföljer berättarkameran.


They are watching me. from Fredrik Ekman on Vimeo.

Är anledningen att fågelsång låter så vackert för mina mänskliga öron, att bristen på fågelsång innebär fara?

Vandrande slemklumpar

Vi ignorerar nästan alltid att vi är fysiska varelser när vi ska definiera oss som människor. Människan är det tänkande djuret, det förnuftiga djuret, det politiska djuret. Reflektionen, planeringen, förmågan att se det som inte är där. Men jag kan inte reflektera med lågt blodsocker. En hård smäll mot tinningen så är det slut. Min torso är fylld av slemmiga klumpar och slangar som processar annan organisk materia. Endast en mindre del av mig innehåller ens det mänskliga genomet, och även den delen pysslar mest med att sköta om näringscykeln. Planeringen och reflektionen är mentala utväxter på en amöbaliknande varelse, som i sin tur endast är ett fordon för ett gäng gener, eller en liten utbytbar del av ett fordon.

Men man kan ju alltid tänka att om generna inte bryr sig om mig, så tänker jag inte bry mig om dem heller.