Om en inte alltför långt tid kommer ännu en avkomma till mig möta otryggheten utanför livmodern, och efter några månaders kaotisk katatoni skapa sig en strukturerad bild av omvärlden.
Jag satte mig ner och funderade vad detta innebär för mig. Jag fyller 31 nästa år, och kan förmodligen räkna med att ungen kommer bo hemma åtminstone tills den fyller 20 år. Då kommer jag vara 51 - och under dessa 20 år kommer jag vara tvungen att förvärvsarbeta för att försörja de två barn jag kommer ha under perioden. Det kommer inte finnas några kryphål och förlorar jag arbetet kommer jag vara tvungen att desperat söka ett nytt, eftersom de små liven kommer vara beroende av mig och varje besparing kommer påverka deras liv. Eftersom jag vill uppfostra dem till andliga aristokrater måste jag kunna erbjuda dem ett bekymmersfritt liv där de inte behöver "inse pengars värde" som populasen brukar säga. Jag kommer alltså att vara helt låst i tjugo års tid.
Möjligen kommer jag kunna stoppa undan pengar till mig själv under den här perioden, men eftersom jag är skyldig staten en smärre förmögenhet för mina studier, och dessutom kommer ha svårt spara överskott till mig själv när jag kan spara det till barnen istället, så finns risken att jag inte kommer ha så mycket till övers. Eftersom jag alltid planerat att avsluta livet någonstans kring 65, så har jag alltså 14 år på mig att både tjäna ihop till ett rikt liv och sedan leva det. Det kommer bli tight, speciellt om man hjärntvättat sig själv med 20 år av idiotiskt lönearbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar