Dagarna flyter in i varandra i en blöjig skrikig lunk. När jag inte stirrar in i de avgrundsdjupt mörka och djuriska ögon som pryder min senaste avkomma, försöker jag roa min tidigare skapelse utan att avlida av långtråk och lust att arbeta med något av mina egna projekt. Nämnde något om att soffan kunde vara en båt igår morse, och sedan dess har hon varit eld och lågor över denna innovation. Hon behöver nog umgås mer med andra barn.
Har inte sovit något i natt på grund av barnaskrik. Har inte sovit ordentligt på tre veckor. Verkligheten är hoppig i kanterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar